Sjömansbiff

 

Är ett lite äckligt ord tycker jag. Jag får liksom inte rätt associationer. Men jag gillar att man lagar till det hela i öl, och det är liksom trevligt rejält alltihop. Jag kan dock fortfarande inte förstå varför folk är förtjusta i nötkött. När det smakar som bäst är det rätt tråkigt.

Resor och Raggmunk

Bortahemma igen efter att ha varit norrhemma. Härlig helg, sett på skidskytte live, gått på gigantisk julmarknad och myst. Och reprislagat strömming till vegetarianen och katten. Trött efter lite väl mycket tågtid fick jag till mumsiga raggmunkar, och försökte tänka att eftersom jag köpte dyrt fläsk, så hade nog grisen det rätt bra när den levde. Förhoppningsvis.

Såna här, fast gula...

Använde jag till att göra ärtsoppa idag. Jag hade aldrig gjort det själv förut och tänkte att tuberna med ärtsoppa jag köper till lunch rätt ofta nog inte skulle slås med så många ärtlängder. Men jag la manken till, tog fram buljongen jag sparat sen jag kokade fläsklägg och lät puttrandet ta fart. Jag la inte i något mer fläsk, då jag tänkte det skulle räcka med buljongen som smak. Mejram som avslutning, och jösses vad gott. Av den där ärtgröten man får från tub syns inte mycket. Ärtsoppa blir plötsligt fräsch gourmetmat med lagom tuggmotstånd. Peas and Love!

Strömming

Får mig att tänka på Göteborg, vilket kanske är lite konstigt om man tänker på att strömming kommer från Östersjön. Men i Göteborg bodde jag nära fiskhamnen, och då kunde man knalla ner och köpa lite för nästan inget alls. I butik har strömmingen blivit en fisk bland andra till priset. Men gott är det. Som W rekommenderar dem, med en fyllning av persilja, smör och ströbröd klämd mellan två fiskjackor, hastigt knaperstekt, har jag aldrig ätit dem förut. Vilket var synd, för det var ett mycket bra recept. Lingon till såklart, och här en slags coleslaw med äpplen. Inte helt husman kanske. Men bäst hittills.

Rotmos!

 

Och rimmad Fläsklägg... Japp, ännu ett långkok. Det är så man lever i husmanlandet som börjar på W. Jag gillar grejen med det; att maten står där och förbereder sig länge innan den blir klar; doften som hinner fylla hela korridoren. I W-landet har man också tid med det. Och det har man väl, om man sitter och pluggar under tiden, det blir som tre timmar lästid. Man sitter och muttrar över nån text medan grytan puttrar. Och andra i korridoren kommer och frågar över vad sjutton det är för äckligt som sticker upp ur grytan. Ett grisben, svarar man.

Rester och Radio.

Jag rör på mig en del, med resor hit och dit. Nu är jag tillbaka i ett Linköping fullt med rester efter förra veckans ganska entusiastiska matlagning. Och jag är student, alltså blir det uppstekt, uppkokt och allmänt nedåt med nymat tills det tar slut. Tills vidare kan man lyssna på Novisen vid Spisen, klassisk matlagningsradio med ingen mindre än... http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=1860199

Ostronjakt.

I helgen var jag hemma på västkusten och blev ompysslad av släkten. Eftersom tillfälle fanns plockade vi några japanska jätteostron och lite musslor (då är det bra med torrdräkt eftersom det är lite kallt i havet ). De största ostronen fick bli Wretmanmat i form av Ostron Rockefeller. Ungefär Rockefeller i alla fall, eftersom det innebär att man fräser ihop spenat, lök , persilja och ströbröd i smör och lägger det på ett öppnat ostron och gratinerar det några minuter i ugn. Nu hade jag ingen spenat, så det fick bli fänkål istället. Det toppades efter gratinering av en skvätt kryddad snaps och lite citron. Det hela blev kryddigt och fräscht, med en tydlig ostronsälta, men ändå mycket lättillgängligt då ostronens slemmighet försvann.