Sjömansbiff

 

Är ett lite äckligt ord tycker jag. Jag får liksom inte rätt associationer. Men jag gillar att man lagar till det hela i öl, och det är liksom trevligt rejält alltihop. Jag kan dock fortfarande inte förstå varför folk är förtjusta i nötkött. När det smakar som bäst är det rätt tråkigt.

Resor och Raggmunk

Bortahemma igen efter att ha varit norrhemma. Härlig helg, sett på skidskytte live, gått på gigantisk julmarknad och myst. Och reprislagat strömming till vegetarianen och katten. Trött efter lite väl mycket tågtid fick jag till mumsiga raggmunkar, och försökte tänka att eftersom jag köpte dyrt fläsk, så hade nog grisen det rätt bra när den levde. Förhoppningsvis.

Såna här, fast gula...

Använde jag till att göra ärtsoppa idag. Jag hade aldrig gjort det själv förut och tänkte att tuberna med ärtsoppa jag köper till lunch rätt ofta nog inte skulle slås med så många ärtlängder. Men jag la manken till, tog fram buljongen jag sparat sen jag kokade fläsklägg och lät puttrandet ta fart. Jag la inte i något mer fläsk, då jag tänkte det skulle räcka med buljongen som smak. Mejram som avslutning, och jösses vad gott. Av den där ärtgröten man får från tub syns inte mycket. Ärtsoppa blir plötsligt fräsch gourmetmat med lagom tuggmotstånd. Peas and Love!

Strömming

Får mig att tänka på Göteborg, vilket kanske är lite konstigt om man tänker på att strömming kommer från Östersjön. Men i Göteborg bodde jag nära fiskhamnen, och då kunde man knalla ner och köpa lite för nästan inget alls. I butik har strömmingen blivit en fisk bland andra till priset. Men gott är det. Som W rekommenderar dem, med en fyllning av persilja, smör och ströbröd klämd mellan två fiskjackor, hastigt knaperstekt, har jag aldrig ätit dem förut. Vilket var synd, för det var ett mycket bra recept. Lingon till såklart, och här en slags coleslaw med äpplen. Inte helt husman kanske. Men bäst hittills.

Rotmos!

 

Och rimmad Fläsklägg... Japp, ännu ett långkok. Det är så man lever i husmanlandet som börjar på W. Jag gillar grejen med det; att maten står där och förbereder sig länge innan den blir klar; doften som hinner fylla hela korridoren. I W-landet har man också tid med det. Och det har man väl, om man sitter och pluggar under tiden, det blir som tre timmar lästid. Man sitter och muttrar över nån text medan grytan puttrar. Och andra i korridoren kommer och frågar över vad sjutton det är för äckligt som sticker upp ur grytan. Ett grisben, svarar man.

Rester och Radio.

Jag rör på mig en del, med resor hit och dit. Nu är jag tillbaka i ett Linköping fullt med rester efter förra veckans ganska entusiastiska matlagning. Och jag är student, alltså blir det uppstekt, uppkokt och allmänt nedåt med nymat tills det tar slut. Tills vidare kan man lyssna på Novisen vid Spisen, klassisk matlagningsradio med ingen mindre än... http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=1860199

Ostronjakt.

I helgen var jag hemma på västkusten och blev ompysslad av släkten. Eftersom tillfälle fanns plockade vi några japanska jätteostron och lite musslor (då är det bra med torrdräkt eftersom det är lite kallt i havet ). De största ostronen fick bli Wretmanmat i form av Ostron Rockefeller. Ungefär Rockefeller i alla fall, eftersom det innebär att man fräser ihop spenat, lök , persilja och ströbröd i smör och lägger det på ett öppnat ostron och gratinerar det några minuter i ugn. Nu hade jag ingen spenat, så det fick bli fänkål istället. Det toppades efter gratinering av en skvätt kryddad snaps och lite citron. Det hela blev kryddigt och fräscht, med en tydlig ostronsälta, men ändå mycket lättillgängligt då ostronens slemmighet försvann.

Potatisdrömmar...

Tror jag är det rätta namnet. Småländska kroppkakor var inte bara rätt enkelt att laga till, det var dessutom riktigt gott. Jag hade aldrig ätit dem färska tidigare, så jag blev glatt överraskat. Helt klart värt besväret. Här på bild med lingon och grädde. Och ett glas mjölk. Jag lagade dem tillsammans med min kompis T, och det var trevligt arbete. Bra att vara två, och en fin paltkoma att snacka i efteråt. Nästa gång jag gör kroppkakor tänker jag nog överge fläsket som fyllning för något med rökig smak, kanske lite äpplen också. 

Skolmat

Jag drömde mig lite tillbaka till skolbespisningen när jag bestämde mig för att göra kålpudding idag. Det blir nog riktigt gott, tänkte jag, om man gör den ordentligt. Lite drygt två timmar tog det, och då hade jag inne puddingen i ugnen lite för länge eftersom det stod två timmar i receptet. Wretman vet han, tänkte jag och brynte kål och pysslade och donade. Men allt jag fick för mödan var att bli påmind varför jag aldrig köper blandfärs, och varför folk slutat göra kålpuddning. Det smakar skolmat. Bättre lycka i morgon, fast nu blev det så mycket pudding att jag får dras med den i några dar.

Marathonsoppa.

Fransk ostgratinerad löksoppa på kalvfond. Egentligen ska man göra fonden själv, enligt den store kocken. Jag ska göra det en dag. För det tar en dag. Idag, bara ett par timmar. Resultatet är ljuvligt. Jag önskar bara jag haft vett att köpa lite vitt vin.

Smör på sillen

Matjesill med kokt potatis, ägg och lökhack, med brynt smör över. Enkelt, känns bekant med undantaget smält smör. Vet inte om det tillförde så mycket just till sillen. Men smör och potatis är alltid gott. Något salt med bara matjesill som den är, det var bra att laka ur en liten stund.

Planering

Boken jag sett ut från början var inte riktigt vad jag tänkt mig... "Ur främmande grytor" kändes lite plockig sådär. Så jag plockade åt mig "Menu" och "Svensk Husmanskost" som är mer kompletta kokböcker.

Sen gick jag hem till min kompis T och åt lite mat och pratade om projektet. T tycker det verkar kul! Vi var överens om att det känns roligast att laga husman just nu, och att man mest borde göra det. Problemet är bara att husmansboken är en samlingsbok som inte lämpar sig att följa riktigt på samma sätt som den franska boken. I "Menu" är recepten och uppläggen betydligt mer kompletta. I vilket fall ska vi också träffas för att laga lite seriöst tillsammans och kanske ta ett glas vin eller två nu i veckan.

Biblioteksräden

För att hitta Wretmans böcker får man gå ner i bibliotekets arkiv. Lyckligtvis det öppna arkivet, och inte så mycket bunkerkänsla ens längst in i hörnet. I Linköping, där jag är nu, är tillochmed källaren luftig.

Slapp helg med älsklingen och sängpicknick. Lite bruscetta på hembakt surdeg stekt i olivolja. Inte Tore, men inspirerat från filmen. Gott!

Orginalet. Julia talar om kyckling.

">

Start.

Idén känns självklar. Kanske är inte Tore Wretman en lika stor ikon som Julia Child, men han var, och är väl fortfarande, svensk matlagnings stora namn. Han var dessutom den som tog det franska köket till Sverige. Parallellen är uppenbar. Jag kommer kanske lämna ämnet ibland när livet tvingar mig till det, men jag ska göra så gott jag kan.

Steg ett i planen är att skaffa mig boken. Jo, det är riktigt, jag har den inte ens. "Ur Främmande Grytor" måste införskaffas. Snarast.